25/02 Måndag och då har jag inga lektioner så jag drog till Kondoa för att handla lite samt leka lite med internet. Resan gick mycket bra fram tills jag skulle hem. Då satte jag mig på den sista stora bussen hem som skulle avgå 12.30. Jag var där redan 12. Klockan 13 kollade jag på klockan och tänkte att den borde gå snart. Visst med afrika-tid kan man räkna med att bussarna inte går i tid speciellt inte sista bussen som vill vänta lite extra. Det  finns mer folk längs vägarna när den kommer så den får mer kunder. Kl 13.30 började jag blir lite osäker. Det blev inte bättre av att många helt plötsligt lämnade och andra kom in i bussen. Jag antog att den buss jag satt på inte längre var på väg mot Aya så jag frågade billjettkillen som sa något om att jag skulle ut och att bussen till Aya "atakuja sasa hivi" dvs "kommer att komma just nu". Så jag satte mig med alla andra som vill på samma håll som mig och undrade hur många timmar "just nu" betyder. Kanske skulle jag vara tvungen att ta taxi hem istället. Men lite efter  klockan två kom bussen och avgick kort därefter. Det är ändå skönt att man inte märker av tiden längre utan jag satt på bussen en timme utan att märka att tid hade gått. Man blir inte längre påverkad av att man kanske kommer några timmar sent. Nu för tiden brukar jag kolla på solen istället för på klockan och brukar alltid ha rätt med en felmarginal på en halvtimme.  Fullmånen som inatt lyste extremt starkt meddelar också att det var en måne sen vi lämnade Aya för att  resa till Zanzibar, två månar sen vi åkte till Arusha över nyåroch lite mindre än två månar tills jag ska tillbaka till Sverige. Vem behöver klocka eller kalender i Afrika?

26/02 Idag hade jag två dubbellektioner med form ett A och B i engeska. Lektionerna gick väldigt bra, förmodligen de bästa hitintills och de märktes att visa förstod även om mina möjligheter att förklara inte är de bästa då jag inte kan så mycket swahili och de inte kan så mycket engelska. 

01/03  Idag åkte jag och Pascho till Dodoma för att besöka Alexander. Han mötte oss på busstationen nära där han bor, ungefär 7 km från Dodoma. Vi gick hem till familjen han bor med och pratade lite med dem, lämnade våra väskor och åkte sen in till Ulf. Efter att ha pratat lite med Ulf och fått våra pass, som immigration nu lämnat tillbaka med arbetstillståndet, gjorde vi några ärenden i staden och handlade lite. Mot kvällen åkte vi tillbaka till Alex familj. Vi åkte med en daladala dvs en minibuss som kör runt i staden som man kan hoppa på och av för 300 tsh (1 kr) var. Problemet var att minibussen inte skulle åka hela vägen till dit vi skulle utan hade sluthållplats halvvägs. Men vi förhandlade ett pris och gjorde om minibussen från kollektivtrafik till taxi och den tog oss resten av vägen för 1000 tsh var. Sen sov vi i Alex nya hem som förövrigt måste ha den minsta kombinerade dusch/toa på ca 1 m2.

02/03 Vi (jag, Alex och Pascho) åkte vidare på morgonen till Kongwa för att besöka tjejerna. Väl där fick vi en rundtur där vi hälsade på alla. Sen gick vi och köpte mat till kvällen. På eftermiddagen lagade vi mycket mat då många var bjudna. Då alla andra svenskar fortfarande vägrar fick jag själv slakta båda kycklingarna. Efter det besökte vi en familj Pascho känner i Kongwa. På kvällen kom runt 15 personer till tjejernas hus och åt med oss. Vi åt ute på en matta och senare på kvällen låg vi kvar där och snackade och kollade på stjärnorna. 

03/03 Vi gick på den tidiga morgongudstjänsten kl 7 där tjejerna dansade och sjöng i kören. Kollekten fungerar annorlunda i Afrika. Man går fram och lämnar istället för att skicka runt. Man lägger inte bara pengar. De som är med i församlingen har bestämt ett belopp som man lovar att ens familj kommer ge i kollekt under året. Detta är sedan församlingens budget. Pengarna läggs i ett kuvert markerat med siffran för familjen och kassören räknar sedan pengarna och drar bort det från vad familjen lovat att ge under året. Vi som är gäster och inte inskrivna i församlingen lägger oftast kontanter medan församlingen lägger sina kuvert. Man kan också ge något annat istället för pengar, godis och pennor är vanligt i Aya. Efter gudstjänsten auktioneras de saker och djur som lags i kollekten ut. Under denna gudstjänst hade någon lagt två kycklingar I kollekt.  Jag tyckte att en kyckling kunde vara en bra present till Alex familj som lät mig bo hos dem så jag ropade in en av kycklingarna. Vi åkte sen tillbaka till Dodoma och jag satt med en kyckling i knät under den två timmar långa bussresan. Det är sånt som aldrig hade gått i Sverige men som är vanligt här. Man kan till och med köpa kycklingar längs vägen när bussen stannar. 

04/03 Idag hängde jag med Alexander till hans nya jobb som är på ett barnhem för mentalt handikappade. Barnhemmet drivs av katolska kyrkan, mest av nunnor. Idag mötte vi dock en bil med i princip alla nunnor som var på väg till en begravning för en annan nunna. När vi kom till skolan var det knappt nån lärare där. Vi hade knappt kommit in genom grinden när alla söta drägglanade barn kom fram och kramade oss. Jag presenterade mig och hälsade på så många barn som möjligt och även på de få lärare som var kvar. Kort därefter var det lektion som började med att de skulle försöka lära sig att skriva siffrorna 1, 2 och 3 vilket de tydligen gjorde nästan varje lektion så vissa klarade det bra. Sen var det lite sång där man räknade och "huvud axlar knä och tå". Sen fick barnen leka med lego. Efter det var det frukost och sen lek ute. Det märktes att det var alldeles för få lärare där. Största dela av tiden var det  bara jag och Alex med de kanske 30 barnen med olika handikap. Jag kände igen vissa som Downs syndrom, CP skada och även någon med ADHD. De skulle kanske klarat vanlig skola om det funnits resurser, men det finns knappt i detta land. Det fanns även ett barn som bara pratade kirangi som är ett klanspråk från Kondoa. Problemet är att ingen som arbetar på barnhemmet kan det språket så ingen kan prata med honom. Han kallas fisk (samaki) då ingen kan fråga vad han egentligen heter och han kommunicerar enbart med olika skrik. Idag hade han hittat en kniv som han lekte med innan jag och Alex såg det och sprang dit och tog den. Det var vanligt att barnen slog och kastade stenar på varandra.

05/03 Idag för fyra månader sen reste jag från Sverige. Jag hade sen busstid så jag började med att följa med Alex till jobbet idag igen. Även idag så lärde man barnen att skriva 1, 2, 3. Klockan ett var vi på busstationen och väntade på min buss. Den var bara en halvtimme sen. 15 km från Kondoa fick vi punktering men hjulet blev snabbt bytt och vi var på väg igen en halvtimme senare. Nån sekund efter vi börjat köra igen stannade motorn. De fylde på bensintanken och så var vi på väg igen. Klockan sex var jag framme.