13/03 Idag åkte jag in till Kondoa för att jag måste sova här eftersom jag ska åka bussen tidigt imorgon. Jag träffade Armandi och hans familj och spenderade mycket tid med dem. På kvällen följde den katolska familjen valet av den nya påven och efter påven var tillsatt la jag mig i deras gästrum.

14/03 Bussen till Arusha gick kl 5:30 så det blev en underbart tidig morgon. Bussresan blev som vanligt. Efter 30 min körning fick bussen punktering och det tog en halvtimme att byta däck. När vi kört en timme till fastnade vi bakom en lastbil som hade havererat i en backe så vi stod stilla i alla  fall en halvtimme till. Kl ett på eftermiddagen var vi frame då jag byte till en buss till Moshi. Två timmar senare möte jag Nilla och Elin på busstationen i Moshi. Vi gick till deras hostel där jag kl 18 fick mat för första gången på denna dagen. Det var en lugn kväll där jag mest bara pratade med alla gäster på hostelet som kom från bl.a. Sverige, Danmark, Tyskland, USA, Kanada och Irland. 

15/03 Dagen började med att jag gick med Nilla till hennes arbete vilket var på ett barnhem för mentalt handikappade (liknade Alexanders nya ställe men Nillas var betydligt mindre). Där pratade vi med barnen, lekte med dem och hjälpte dem att äta. Vid lunch åkte vi till ett ställe och åt med många andra vita från deras hostel. Senare åkte vi till en marknad för begagnade kläder där vi skulle köpa massa nya kläder till barnen på en skola. Många av försäljarna kunde engelska och sa alldeles för höga priser så jag gick till de som bara kunde swahili. De hade kläderna i stora högar på bord och vi förhandlade fram att vi kunde köpa barnkläderna för 500 tsh st (2kr). Det blev köpt ca 40 plagg till barnen. 

16/03 Det var en lugn dag där jag, Nilla, Elin och en dansk tjej besökte poolen på ett hotell och låg där i många timmar.

17/03 Efter en liten rundtur i Moshi åkte jag tillbaka till Arusha där jag blev mött av Willy som är en massaj och vän och som arbetar på ett hotell där vi får lite rabatt från turist-priset. 

18/03 Idag hade jag ett antal saker att köpa i Arusha samt att möta upp lite folk som hade saker som de vill ha nerskickat till Kondoa eller till någon lärare i Aya.

19/03 Åkte till Kondoa och resan gick för en gångs skull utan problem men det regnade och jag satt vid fönstret som aldrig håller tätt i afrikanska bussar så jag blev lite blöt.

21/03 Sov länge idag för jag var nattvakt på kvällen. Från 20 till 05 på morgonen gick jag runt med skolans nattvakt mest för att kolla vad han gör om kvällarna. Vi tog nån runda runt hela området men gick mest bland husen i skolan och satt på många olika ställen och kollade. 

23/03 Skollovet började igår så idag gick det en buss med elever till Dodoma klockan fem på morgonen. Då skolan stänger och jag inte har några lektioner hängde jag med till Dodoma. Daniela ska åka hem tidigare redan nu på måndag så vi träffades alla svenskar i Dodoma. Vi åkte till ett hotell i närheten och badade i deras pool. Skulle gå in på ett internet-cafe på eftermiddagen men det visade sig att något var sönder varför hela östra Afrika var utan internet.

24/04 Idag åkte Daniela till Dar för att ta flyget imorgon. Vi fyra svenskar som är kvar åkte med Ulf och en arbetare på Dodoma stift till en liten kyrkan i en liten by två timmar från Dodoma. Ulf kollade hur det var i söndagsskolan, hur många lärare de har, om de har de böcker m.m. Efter söndagsskolan var vi med på gudstjänsten. Församlingen var liten och hade ingen präst utan bara en evangelist. Efter gudstjänsten var det en kvinnogrupp och efter det åkte vi tillbaka. 

25/04 Idag var det lite shopping i Dodoma och riktigt mysigt häng i parken med de svenskar som är kvar nu.

*********

Nu är det en månad kvar till jag är i Sverige igen och nedräkningen har börjat.

Här kommer en lista på några av de saker jag saknat i Afrika:

(Kommer inte skriva en lista på alla de människor jag saknat. Ingen nämnd, ingen onämnd)

Dator med internet och spel

Telefon med internet

Svensk mat/godis

Att inte behöva göra all mat från grunden utan kunna köpa färdigslaktad kyckling

Att slippa att varje människa man möter stirrer, pekar och skriker "vit person"

Tvättmaskin

Diskmaskin

Ugn

Mikrovågsugn

Fungerande dusch med varmvatten

Drickbart vatten i kranarna 

Att köra bil

Att kunna ha shorts eller linne utan att folk stirrar

Svenska bussar där man kan få sittplats och dessutom har benutrymme 

Sova utan myggnät

Kunna ta på sina skor utan att först kolla efter skorpinioner

Gudstjänster på svenska

Att bussar och människor kommer i tid

Att slippa bli särbehandlad och få den bästa platsen, bästa köttstycket m.m. för att man är vit

Att folk inte tror att man är rik bara för att man är vit

Hallon (internskämt)

06/03 Idag skulle jag och Pascho på begravning. Paschos moster bor i Kondoa med sin man och sin son Armandi och jag har varit hos dem några gånger. Det var mannens syster som hade dött så vi åkte in till familjen i Kondoa. Efter en frukost där åkte vi till de som skulle tillverka kistan. När vi kom dit höll de fortfarande på att måla kistan och korset så vi fick vänta I cirka två timmar på att de skulle bli färdiga med dekorationen till på kistan. Efter det åkte vi och hämtade kroppen och körde till en närliggande by där morbrorns syster hade bott. Framme där möttes vi av ett hav an gamla kvinnor i olika färgglada dräkter. En stark kontrast mot den svarta klädsel som är vanlig på svenska begravningar. Vi fick lite mat och sen när prästen hade kommit till gården började gudstjänsten. Efter gudstjänsten och mässan öppnade de kistan och alla fick gå fram,en och en och säga adjö. Maria blev 85 år och lämnade efter sig en man,som inte kunde gå och var döv, två systrar som  båda var "systrar" dvs nunnor och tre barn. Efter alla gått fram och vissa gråtit spikades kistan igen och vi gick till familjens gravplats där det var en kort ceremoni innan man hjälptes åt och fylla graven. Efter det la man kransar på graven. Begravningen var slut redan klockan fem så jag och Pascho gick hem till Aya då det inte går bussar så sent. Det tog cirka två timmar. 

07/03 Idag har jag haft några engelska lektioner och på eftermiddagen satt jag många timmar med att föra över mina hitintills 2200 bilder till en dator och sen förminska storleken från 3,5 mb till 1,5 mb. Därefter flyttade jag bilderna till usb-minnen så jag kan börja ta bort dem från ipaden som börjar bli full utan att jag förlorar några bilder. 

08/03 Idag åkte jag in till Kondoa med Pascho och hälsa på hans kusin Armandi. Vi pratade och spelade kort på kvällen och sen sov jag hemma hos dem i Kondoa.

10/03 Idag efter kyrkan satt jag och spelade gitarr med Pascho. På väg till huset blev jag stoppad av några elever som undrade om jag kunde lära dem att spela. Efter jag lärt dem lite om gitarren så spelade jag och vi sjöng lite engelska lovsånger. Nu kommer jag nog ha gitarrlektioner i princip varje dag på deras fritid med två av eleverna som vill lära sig gitarr. 

11/03 Idag lärde jag mina nya elever var tonerna finns på gitarren och hur den är uppbyggd. Börjde också lära dem ackorden G-C-Em-D och de började bli ganska duktiga på G och C som jag la mest fokus på. 

12/03 Lektionerna på morgonen gick bra och på eftermiddagen var det gitarr som idag blev privatlektion då en av de två hade läxa. Byten och fingerplacering börjar funka nu och snart kommer de kunna spela "lord I lift your name on high" som går från G till C till D och sen tillbaka till C.

25/02 Måndag och då har jag inga lektioner så jag drog till Kondoa för att handla lite samt leka lite med internet. Resan gick mycket bra fram tills jag skulle hem. Då satte jag mig på den sista stora bussen hem som skulle avgå 12.30. Jag var där redan 12. Klockan 13 kollade jag på klockan och tänkte att den borde gå snart. Visst med afrika-tid kan man räkna med att bussarna inte går i tid speciellt inte sista bussen som vill vänta lite extra. Det  finns mer folk längs vägarna när den kommer så den får mer kunder. Kl 13.30 började jag blir lite osäker. Det blev inte bättre av att många helt plötsligt lämnade och andra kom in i bussen. Jag antog att den buss jag satt på inte längre var på väg mot Aya så jag frågade billjettkillen som sa något om att jag skulle ut och att bussen till Aya "atakuja sasa hivi" dvs "kommer att komma just nu". Så jag satte mig med alla andra som vill på samma håll som mig och undrade hur många timmar "just nu" betyder. Kanske skulle jag vara tvungen att ta taxi hem istället. Men lite efter  klockan två kom bussen och avgick kort därefter. Det är ändå skönt att man inte märker av tiden längre utan jag satt på bussen en timme utan att märka att tid hade gått. Man blir inte längre påverkad av att man kanske kommer några timmar sent. Nu för tiden brukar jag kolla på solen istället för på klockan och brukar alltid ha rätt med en felmarginal på en halvtimme.  Fullmånen som inatt lyste extremt starkt meddelar också att det var en måne sen vi lämnade Aya för att  resa till Zanzibar, två månar sen vi åkte till Arusha över nyåroch lite mindre än två månar tills jag ska tillbaka till Sverige. Vem behöver klocka eller kalender i Afrika?

26/02 Idag hade jag två dubbellektioner med form ett A och B i engeska. Lektionerna gick väldigt bra, förmodligen de bästa hitintills och de märktes att visa förstod även om mina möjligheter att förklara inte är de bästa då jag inte kan så mycket swahili och de inte kan så mycket engelska. 

01/03  Idag åkte jag och Pascho till Dodoma för att besöka Alexander. Han mötte oss på busstationen nära där han bor, ungefär 7 km från Dodoma. Vi gick hem till familjen han bor med och pratade lite med dem, lämnade våra väskor och åkte sen in till Ulf. Efter att ha pratat lite med Ulf och fått våra pass, som immigration nu lämnat tillbaka med arbetstillståndet, gjorde vi några ärenden i staden och handlade lite. Mot kvällen åkte vi tillbaka till Alex familj. Vi åkte med en daladala dvs en minibuss som kör runt i staden som man kan hoppa på och av för 300 tsh (1 kr) var. Problemet var att minibussen inte skulle åka hela vägen till dit vi skulle utan hade sluthållplats halvvägs. Men vi förhandlade ett pris och gjorde om minibussen från kollektivtrafik till taxi och den tog oss resten av vägen för 1000 tsh var. Sen sov vi i Alex nya hem som förövrigt måste ha den minsta kombinerade dusch/toa på ca 1 m2.

02/03 Vi (jag, Alex och Pascho) åkte vidare på morgonen till Kongwa för att besöka tjejerna. Väl där fick vi en rundtur där vi hälsade på alla. Sen gick vi och köpte mat till kvällen. På eftermiddagen lagade vi mycket mat då många var bjudna. Då alla andra svenskar fortfarande vägrar fick jag själv slakta båda kycklingarna. Efter det besökte vi en familj Pascho känner i Kongwa. På kvällen kom runt 15 personer till tjejernas hus och åt med oss. Vi åt ute på en matta och senare på kvällen låg vi kvar där och snackade och kollade på stjärnorna. 

03/03 Vi gick på den tidiga morgongudstjänsten kl 7 där tjejerna dansade och sjöng i kören. Kollekten fungerar annorlunda i Afrika. Man går fram och lämnar istället för att skicka runt. Man lägger inte bara pengar. De som är med i församlingen har bestämt ett belopp som man lovar att ens familj kommer ge i kollekt under året. Detta är sedan församlingens budget. Pengarna läggs i ett kuvert markerat med siffran för familjen och kassören räknar sedan pengarna och drar bort det från vad familjen lovat att ge under året. Vi som är gäster och inte inskrivna i församlingen lägger oftast kontanter medan församlingen lägger sina kuvert. Man kan också ge något annat istället för pengar, godis och pennor är vanligt i Aya. Efter gudstjänsten auktioneras de saker och djur som lags i kollekten ut. Under denna gudstjänst hade någon lagt två kycklingar I kollekt.  Jag tyckte att en kyckling kunde vara en bra present till Alex familj som lät mig bo hos dem så jag ropade in en av kycklingarna. Vi åkte sen tillbaka till Dodoma och jag satt med en kyckling i knät under den två timmar långa bussresan. Det är sånt som aldrig hade gått i Sverige men som är vanligt här. Man kan till och med köpa kycklingar längs vägen när bussen stannar. 

04/03 Idag hängde jag med Alexander till hans nya jobb som är på ett barnhem för mentalt handikappade. Barnhemmet drivs av katolska kyrkan, mest av nunnor. Idag mötte vi dock en bil med i princip alla nunnor som var på väg till en begravning för en annan nunna. När vi kom till skolan var det knappt nån lärare där. Vi hade knappt kommit in genom grinden när alla söta drägglanade barn kom fram och kramade oss. Jag presenterade mig och hälsade på så många barn som möjligt och även på de få lärare som var kvar. Kort därefter var det lektion som började med att de skulle försöka lära sig att skriva siffrorna 1, 2 och 3 vilket de tydligen gjorde nästan varje lektion så vissa klarade det bra. Sen var det lite sång där man räknade och "huvud axlar knä och tå". Sen fick barnen leka med lego. Efter det var det frukost och sen lek ute. Det märktes att det var alldeles för få lärare där. Största dela av tiden var det  bara jag och Alex med de kanske 30 barnen med olika handikap. Jag kände igen vissa som Downs syndrom, CP skada och även någon med ADHD. De skulle kanske klarat vanlig skola om det funnits resurser, men det finns knappt i detta land. Det fanns även ett barn som bara pratade kirangi som är ett klanspråk från Kondoa. Problemet är att ingen som arbetar på barnhemmet kan det språket så ingen kan prata med honom. Han kallas fisk (samaki) då ingen kan fråga vad han egentligen heter och han kommunicerar enbart med olika skrik. Idag hade han hittat en kniv som han lekte med innan jag och Alex såg det och sprang dit och tog den. Det var vanligt att barnen slog och kastade stenar på varandra.

05/03 Idag för fyra månader sen reste jag från Sverige. Jag hade sen busstid så jag började med att följa med Alex till jobbet idag igen. Även idag så lärde man barnen att skriva 1, 2, 3. Klockan ett var vi på busstationen och väntade på min buss. Den var bara en halvtimme sen. 15 km från Kondoa fick vi punktering men hjulet blev snabbt bytt och vi var på väg igen en halvtimme senare. Nån sekund efter vi börjat köra igen stannade motorn. De fylde på bensintanken och så var vi på väg igen. Klockan sex var jag framme.